Hej och god morgon!
Igår var det ju premiär för mig med utförsåkning. Detta skedde i Romme i grannbyn Borlänge med hyrd utrustning. Stora frågor inför det hela, skulle jag kunna åka lift, skulle jag ramla när jag skulle av liften och hur många gånger skulle jag ramla på väg ner?
Shit så tunga pjäxorna är! Å så klumpiga skidorna var, varför åker man inte med längdutrustning liksom? Lättare och smidigare...
Kom till sittliften, hamnade på en stol och åkte upp. Kom av liften och kunde till och med stanna! Var givetvis lite nervöst först, men redan efter några meter så kände jag ju att jag hade kontroll. Kunde fippla upp kameran och ta lite kort. Att jag har åkt längdskidor en del genom åren verkar ha lagt en bra grund även för detta. Det var ju inga problem. Svänga hit och svänga dit. Kunde till och med bromsa. Kom ner från första åket utan en enda vurpa. Redan i andra åket så tyckte Freja att hon och jag skulle åka den röda nedfarten som hette Ravinen. Varför inte liksom, jag hade ju ändå kört ett åk utför... "Det blir kul för det finns nog hopp". Sa Freja innan hon åkte ner, toppen tänkte jag. Men jag kom ner hel och i ett stycke. Fortfarande utan en enda vurpa. Fortsatte sedan så även under efterföljande åk.
Vi stannade i Våffelstugan och tog en tidig lunch. Viltwrap till mig, räksallad till Linda och en varsin våffla till barnen. Därifrån så tog vi en, för anläggningen, ny och grön nedfart. Väldigt enkel och familjevänlig. Nästa åk så skulle vi dela upp oss igen. Freja och jag skulle köra en blandning mellan rött och blått ner. Freja vurpade ganska tidigt men kom sedan upp och iväg igen. En stund senare så var dock olyckan framme igen. Jag tog mig upp till henne och hon hade väldigt ont i foten. Det gjorde liksom ont i foten inuti pjäxan... Det fanns inte en chans att hon kunde stödja sig på benet så jag lyfte helt enkelt upp henne och åkte ner.
Lite läskigt att åka så med ett barn som har ont när jag knappt kan åka skidor själv, men det gick ju bra. Av med mina skidor och in i värmestugan med henne. Sedan ut för att hämta Linda och Axel också som kört en annan väg ner. Vi bestämde oss ganska snabbt för att hon behövde besöka sjukvården för detta. Efter 3½ timme på akuten kom vi ut med ett helgipsat högerben, en fraktur längst nere på smalbenet blev domen.
Hon fick dock väldigt ont efter att gipset kommit på plats så i natt var vi in igen. Av med gipset och på med ett nytt, en kille vid namn Kristoffer hjälpte oss där och han var ju verkligen rätt person på rätt plats. Så det blev väldigt sent och väldigt jobbigt för Freja det här. Tre veckor med hela benet i gips, sedan några veckor med ett kortare gips..
Hon var duktig hela kvällen och har åtminstone fått sova en del i natt. Nu blir det mycket kämpa ett tag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar